Denna uppsats syftar till att undersöka psykiatrikerna och filosoferna Viktor Emil von Gebsattels och Karl Jaspers föreställningar om ett psykiskt fenomen de besriver som depersonalisation. Uppsatsen analyserar deras respektive föreställningar om fenomenet med särskilt tonvikt på skärningspunkter mellan psykiatri och filosofi. Depersonalisation definieras av dessa tänkare som att kroppen och jaget upplevs som främmande, automatiskt, externt och iakttaget från utsidan på ett tvångsmässigt sätt. Jaspers och Gebsattels föreställningar står i motsättning till ett biologiskt och psykologiserande förstående av psykiskt lidande som var vanligt i deras tid. Det finns hos dessa tänkare en konflikt mellan att å ena sidan vilja undvika att förtingliga människan och hennes lidande till fastställda definitioner, och att å andra sidan betrakta ett upplöst och undflyende jag som patologiskt..

This essay deals with the diseases osteoporosis and osteoarthritis in a medieval population from Visby in Sweden. The aim has been to evaluate to what extent and in what way these diseases have influenced the people of a relatively large harbour town during the Middle Ages. 24 individuals were analysed osteologicaly and 19 of them became subject for measurements of bone density through DEXA readings. Furthermore four individuals were x-rayed based on external differences due to osteoarthritis and a change in the depression at the base of the medial surface of the greater trochanter. Similar studies have been made in Trondheim, Norway and Wharram Percy, Great Britain.